För ett år sedan drabbades Jonas av en stroke. Deras liv stannade – inte bara hans, utan hela familjens. Efter intensiv vård och veckor av rehabilitering på Hedla börjar de nu hitta ett nytt sätt att vara tillsammans.
I filmen berättar hans fru och dotter ärligt om sorgen, rädslorna och anpassningen – men också om ljuspunkterna. Om motivationen som bär Jonas varje dag. Om gemenskapen som betyder allt. Om hur en handskriven tavla hemma blev nyckeln till kommunikation när orden försvann.
De delar insikter som många kan känna igen sig i:
- Att man får sörja i sin egen takt.
- Att familjer drabbas tillsammans, och kan läka tillsammans.
- Att hoppet inte sitter i att allt blir som förr, utan att man hittar styrkan i det som fungerar nu.
Det är en stark och vacker berättelse om mod, kärlek och att våga fortsätta leva – även när livet tar en helt ny riktning.
Se filmen. Den berör. Och den påminner om att ingen behöver gå igenom det här ensam.
